VILKA KEMIKALIER har du byggt in i huset?

September 14, 2015 Ämnen som asbest och PCB användes under många i byggbranschen innan larmen kom. De gav kostsamma saneringar, farliga ämnen på byggplatserna och kemiska cocktails för de boende. Det är några av konsekvenserna när nya material introduceras marknaden. Lär dig om vilka ämnen du bör undvika i dag. Läs hela artikeln här som pdf.

I en fastighet kan flera tusen produkter komma att byggas in innan det flyttar in någon hyresgäst. Antalet olika material och kemikalier blir ännu större. Om du då som fastighetsägare får frågan om du har byggt in ett visst ämne kan det bli komplicerat att ge ett direkt svar. Dessa frågor har flera aktörer fått ställas inför i samband med historiska saneringar av exempelvis asbest och PCB. I framtiden hoppas vi förstås att vi kan undvika behov av saneringar men vi vet också att kunskapen om hur olika kemikalier påverkar oss människor och vår miljö är begränsad. Nya ämnen och material har tagits fram med i stort sett bara funktion i fokus. Något ekonomiskt eller annat tvingande incitament att också undersöka hälsoaspekter innan nya ämnen börjat användas har inte funnits.

Många lever idag i tron att om en produkt får säljas så har någon myndighet ”godkänt” dess innehåll. Så är dessvärre inte fallet. Lagkraven som reglerar vilka ämnen som får förekomma i exempelvis byggprodukter är mycket begränsade. Det är producentens ansvar att säkerställa att produkten är säker.

Alla ämnen redovisas inte

För en användare som vill veta lite mer om vad en produkt innehåller kan detta bli frustrerande. Går man in i en matbutik så kan man läsa sig till på förpackningarna vad produkten består av. I färgbutiken är informationsredovisningen inte lika noggrann. Men vi har åtminstone rätt att begära att få se ett säkerhetsdatablad där det för produkten finns information om ämnen som har kända negativa hälsoeffekter (omfattas av klassificering enligt den EU-gemensamma CLP-förordningen). Observera att det saknas krav på redovisning av hela innehållet. Endast idag kända hälso-och miljöfarliga ämnen måste framgå. Går vi sedan till bygghandeln och köper en vara blir rätten till information ännu mer begränsad. Informationskrav på varor saknas nämligen generellt. Den möjligheten till information som ges i lagstiftningen innebär att du som konsument har rätt att få information om varan innehåller ett ”särskilt farligt ämne” i halter över 0,1 procent. EU listar dessa ämnen i den så kallade kandidatförteckningen där det per dagens datum finns 163 ämnen. Leverantören har dessutom 45 dagar på sig att ge denna information till dig som konsument. Denna hantering begränsar möjligheten för konsumenten till ett aktivt produktval utifrån informationen. Information om ämnen som inte finns på kandidatförteckningen behöver inte redovisas alls för varor. Det betyder att det inte finns några laggrundade krav på att redovisa information om vilka material och ämnen som en vara innehåller utöver kandidatförteckningen.

Vi har lärt av misstagen

Historiskt har samhället och byggbranschen fått hantera kostsamma erfarenheter för bland annat sanering av PCB, asbest och kaseinhaltigt flytspackel. Inget av de problem som senare förknippats med dessa ämnen och material var kända när de togs i bruk och började användas. De historiska lärdomarna av det skulle kunna vara att det inte går att förutse vilka ämnen som kan komma att förknippas med risk för ohälsa i framtiden. Fastän saker och ting ibland upplevs som trögt har vi kunnat dra en hel del lärdomar med åren. I och med införandet av REACH lagstiftningen behöver mer information tas fram rörande potentiella risker med aktuella kemikalier innan de sätts på marknaden. Och för ämnen som redan finns på marknaden kan vi dra lärdomar av tidigare erfarenheter, och forskningen går framåt. En förutsättning är att vi som användare får information om vad som faktiskt ingår i en produkt, för det finns inte alltid ett intresse från producenten att förmedla det. Idag läggs en hel del forskningspengar på ren utredning av vilka produkter som kan innehålla problematiska kemikalier, vilket är information som borde kunna fås fram på ett betydligt effektivare sätt.

Loggbok för byggnader

Tack vare frivilliga initiativ från aktiva fastighetsägare och beställare som i samarbete med berörda branscher succesivt börjat ställa krav på mer information om ämnesinnehåll i produkter, finns idag databaser, så som exempelvis Byggvarubedömningen, med mer information än vad lagen kräver.

I Sverige börjar konsumenter i allt större utsträckning kunna räkna med att få ta del av vilka ämnen som ingår i byggprodukter de köper och producenter börjar även visa mer acceptans för detta. I det stora hela så är mitt intryck att de flesta aktörer vill åt samma håll. Det som saknas är mer samarbete och ibland lite påtryckningar för att få med sig de som inte är lika frälsta och för att uppmuntra de som går före. Lagstiftning kan spela en viktig roll för att få med sig alla på en acceptabel lägsta nivå. Boverket har fått i uppdrag att undersöka om det finns förutsättningar för att införa ett nationellt system för dokumentation av byggprodukter/byggmaterial och byggnadskomponenter vid nybyggnation av byggnader, en så kallad loggbok för byggnader. Detta ska redovisas senast den 15 december i år. Samtidigt leder Kemikalieinspektionen en utredning om eventuell reglering av farliga ämnen i byggprodukter som ska presenteras den 1 december i år.

Vilka ämnen vill du undvika?

Frågan om växthusgasers effekt för människans framtid diskuteras på allra högsta globala politiska nivå, medan hälsoeffekter till följd av kemikalieexponering ofta ses som lokala problem. Frågan är om inte kemikaliehantering borde vara en minst lika prioriterad fråga utifrån vad vi vet idag och vilka farhågor som finns. I en rapport som WHO och UNEP står bakom från 2012 beskrivs att vi idag vet om cirka 800 ämnen med misstänkt hormonstörande egenskaper. Men för flertalet av dessa ämnen saknas tillräckliga studier. Exponering för hormonstörande ämnen verkar inte bara påverka vår förmåga att fortplanta oss, utan det finns också en rad exempel på kopplingar till våra vanligaste folksjukdomar som cancer, diabetes och fetma. Flera varianter av ämnen i gruppen ”ftalater” har hormonstörande egenskaper. Det är också en ämnesgrupp som är och har varit vanligt förekommande i byggrelaterade produkter, där de exempelvis används som mjukgörare i plastmaterial och fogar mm. Som mjukgörare i plastmaterial har de inte bundit in hårt till den övriga plaststrukturen utan ftalaterna lämnar med tiden plasten och kan då komma ut i inomhusmiljön.

Hormonstörande ämnen

Det finns en rad varianter i ämnesgruppen där vissa är betydligt mer potenta att orsaka hormonstörande effekter än andra. De värsta varianterna av ftalaterna finns nu upptagna på kandidatförteckningen, men som beskrivits tidigare så innebär inte det att de är förbjudna att användas i exempelvis plastgolv. Det krävs ett aktivt produktval med kravställande för att undvika dessa ämnen. En svår utmaning är också att hitta lämpliga alternativ till de mjukgörare som vi vet att vi vill undvika. Flera av de alternativ som har ersatt de värsta ftalaterna har inte allt för stora strukturella olikheter med de mer problematiska. Å ena sida önskar man inte föra in begränsningar på svag vetenskaplig grund som får ekonomiska konsekvenser, å andra sidan borde man kanske tillämpa försiktighetsprincipen hårdare då vi inte kan veta i vilken utsträckning som bland annat människors och djurs fortplantningsförmåga riskeras. Klart är att det finns stora behov av mer kunskap och anledningar att veta var i våra produkter och fastigheter vi stoppar in olika material och ämnen.

Svåra att bryta ner

Det finns även andra ämnesgrupper som är extra aktuella att diskutera ur miljö- och hälsosynpunkt. Halogenerade organiska ämnen är en ämnesgrupp som varit på tapeten länge. Med halogenerade ämnen avses organiska ämnen där atomgruppen halogener (vanligast med klor, brom eller fluor) ingår i strukturen. PCB:er är den ämnesgrupp som många har hört talas om i miljösammanhang och ofta får exemplifiera miljöproblematiska kemikalier. Det som de andra halogenerade ämnena har gemensamt är att de är biologiskt svårnedbrytbara. Problem uppkommer då de vanligtvis också får egenskaper som gör att de kan ansamlas i fettvävnader i organismer och till slut lagras de upp i koncentrationer som får biologisk påverkan.

Högflourerande ämnen

I en kartläggningsrapport från Kemikalieinspektionen som publicerats i sommar så konstateras att över 3 000 olika kommersiella högfluorerade ämnen finns på världsmarknaden idag men för cirka hälften av dessa har det inte gått att få fram vilka produkter/tillämpningar de används för. De högfluorerade ämnena kan exempelvis användas för ytbehandlande ändamål på grund av dess smutsavstötande egenskaper. Det positiva med dessa ämnen är till exempel att mindre och mildare tvättmedel kan användas. Men kommer de fluorerade ämnena ut i naturen så kommer de inte att brytas ned under överskådlig framtid. Vi vet också att flera av dessa ämnen ansamlas i levande organismer och har giftiga egenskaper. Det mest problematiska högfluorerade ämnet är perfluoroktansulfonat (PFOS) som bland annat har använts i brandsläckningsskum och nu finns i betydande halter i flertalet vattentäkter. Vi är nu alla exponerade för PFOS, och ämnet mäts upp i blodprover i den allmänna befolkningen i Sverige.

PCB-sanering

Vi ser liknande problematik med bromerade ämnen där vi har till exempel Tetrabrombisfenol A (TBBPA) och hexabromcyklododekan (HBCDD) som fortfarande är vanligt förekommande i flertalet produkter, exempelvis elektronikrelaterade produkter. Polyklorerade bifenyler (PCB) blev det exempel som visade hur illa det kan gå. I Östersjön blev halterna så höga att ett flertal djurarter var nära att försvinna. Bland annat leder höga halter av PCB och klorerade dioxiner till att äggskalen blir tunnare vilket innebar kraftig minskning av många fågelarter. Det positiva är att exemplet med PCB också visar att det lönar sig att agera utifrån kunskap som kommer fram. Omställningar i olika tillämpningar och även omfattande saneringsarbete har lett till att halterna av PCB kraftigt har gått ner. Detta gäller inte bara för fiskar och fåglar i Östersjön utan nedgången gäller även för djurliv i andra världsdelar och halter som mäts i människor. Idag används dock fortfarande andra klorerade organiska ämnen. Klorparaffiner har också använts under lång tid och de mest problematiska varianterna är utfasade från produkter som produceras i Europa. Det finns dock de varianter med lite längre kolkedjor som fortfarande används.

PVC-plast har också en struktur med klor-kol bindningar och är även det ett omdebatterat material på grund av dess stabila struktur, men som i övrigt inte har några kända problematiska egenskaper. PVC har ändå ett dåligt rykte ur miljösynpunkt men det beror mest på att exempelvis ftalater och kadmium har använts som mjukgörare respektive stabilisator i plasten. Även andra halogenerade plaster uppvisar inte heller några problematiska egenskaper så länge som ”kedjorna” är intakta. Det är dock svårt för användare att kunna utvärdera vilka polymerer som har delar som har potential att släppa från ”kedjan” och inte. Det är även svårt att veta vad som sker i produktionsstegen och vad som kan bildas i avfallshanteringen.

Cancerframkallande ämnen

Polyaromatiska kolväten (PAH), är en ämnesgrupp som bildas vid ofullständig förbränning och vid upphettning av organiskt material. De har bland annat cancerframkallande egenskaper och förmåga att tas upp via huden. För byggprodukter är PAH:er aktuella att förhålla sig till för exempelvis asfaltbaserade produkter och material innehållande kimrök. Det är även aktuellt i produkter som baseras på återvunna bildäck. I Sverige och Europa har det dock funnits krav på skärpta haltgränser för PAH:er i bildäck sedan över tio år vilket gör att produkter som produceras idag med återvunna bildäck inte uppvisar samma problematik.

Bly i byggprodukter

De problematiska hälsoeffekterna med tungmetaller har varit kända länge. Vanligast förekommande i byggprodukter är bly som fortfarande kan ingå i flera procent i mässingprodukter. De stora farhågorna för blyet i mässing är dess användning i dricksvattenrör, men för dessa applikationer så finns det reglerat i vilken utsträckning bly får lakas ur till dricksvattnet. Problem med urlakning som ger blyhalter över satta haltgränser för acceptabelt dricksvatten kan dock förekomma i fall med enskilda dricksvattentäkter där de kemiska förutsättningarna i vattnet påverkar urlakningstakten. Idag finns blyfria mässingsalternativ men för att processa dessa behöver ibland nya maskiner införskaffas för att kunna processa produkterna till önskvärd funktion och form.

Kemisk cocktail i byggnader

Vid en byggnation används även ett stort antal kemiska produkter. Om användningen är bra ur hälso-/miljösynpunkt beror helt på användningen. En produkt för utomhusbruk kan vara direkt olämplig att använda i en inomhustillämpning. Det är vanligt att det finns ingredienser som är tänkta att reagera och bilda stabila slutprodukter, men ämnen med reaktiva egenskaper kan också ha egenskaper som är allergiframkallande och ibland även cancerframkallande. Dessa ämnen ska det finnas information om i säkerhetsdatablad, och rätt hanterat så utgår normalt de problematiska egenskaperna när produkterna applicerats och är torra. Det är dock viktigt att hantera dessa produkter rätt ur arbetsmiljösynpunkt och även vid avfallshantering säkerställa en korrekt hantering. I fall då förutsättningarna inte är optimala så som kallt och regnigt väder kan det bli problem. Det kan också vara slarv och okunskap om hur produkterna ska hanteras som riskerar att orsaka okontrollerad exponering eller utsläpp.

För att vi i framtiden ska kunna känna oss trygga med de hus och den inomhusmiljö vi befinner oss i så är det viktigt att veta vad som omger oss. Det finns helt klart saker som vi idag inte kan veta säkert om i vilken utsträckning och hur materialen och ämnena vi använt kan påverka vår hälsa. Har det inte funnits anledning att misstänka några problem så har de ämnena normalt inte blivit noggrant undersökta. Vilken risk som ska anses som acceptabel kan också skilja sig avsevärt mellan brukaren och den som producerar. Finns det dokumentation på ämnes- och materialnivå om vad som är inbyggt så finns också möjligheten att både avfärda och fastställa kopplingar mellan upplevd hälsa och en viss inomhusmiljö, och vid behov snabbt och kostnadseffektivt identifiera om ett visst material eller ämne som berörs av nya rön är inbyggt i huset och åtgärder behöver vidtas.

Läs hela artikeln här som pdf.

Hans von Stedingk
Filosofie doktor i miljökemi
Miljöbedömare, Byggvarubedömningen
www.byggvarubedomningen.se