4 mars 2025 EU-parlamentet skärper kraven på företag som påstår sig vara klimatneutrala. Det nya direktivet mot greenwashing kräver vetenskapliga bevis och transparent redovisning av klimatkompensation. Byggsektorn påverkas särskilt, då många företag nu måste omvärdera sina strategier och marknadsföringsbudskap.
Snart blir det inte längre tillåtet att påstå att man är “klimatneutral” genom att använda klimatkompensation utan att klart kunna styrka, verifiera och redovisa dess status. EU-parlamentet har antagit ett nytt direktiv om vilseledande miljöinformation. Det är vanligt att byggbolag och organisationer idag framställer sin verksamhet som klimatneutral som de klimatkompenserar för att uppnå sina mål. Det görs ofta rent slentrianmässigt men i god tro utan att inse innebörden. EU:s-direktiv kommer påverka många byggbolags och organisationers klimatredovisning och marknadsföring. Den planerade lagstiftningen i direktivet ska vara genomförd hos EU:s medlemsstater senast år 2026 och gäller i vad som kallas för ”business-to-consumer”-situationer, det vill säga när företag säljer till konsumenter. Till exempel ny bostad. Det är därför hög tid för bolag och organisationer att omformulera sina beräkningar av klimatkompensation och klimatneutralitet.
Klimatkompensation beräknas under en lång tidsperiod, vilket försvårar möjligheten att verifiera och bevisaklimatnyttan av åtgärderna. Kritik har riktats mot klimatkompensation vad gäller effekt, kvalitet och att det till och med riskerar att leda till ökade utsläpp. SouthPole som är en av Sveriges ledande aktörer inom klimatfinansiering tar nu mera avstånd från språkbruket klimatneutral och klimatkompensation. Även Naturskyddsföreningens har slutat att använda begreppet klimatkompensation.
Klimatkompensation har sitt ursprung i Kyotoprotokollet från 1997. Protokollet är ett tillägg till FN:s klimatkonvention med syfte att minska nettoutsläppen av växthusgaser. Klimatkompensation bygger på tanken att utsläpp av växthusgaser kompenseras genom en aktivitet som minskar utsläppen någon annanstans i världen och alltid utanför den egna verksamheten.
Nytt EU-direktiv ska sätta stopp för greenwashing
EU-parlamentet har röstat igenom ett nytt direktiv (Green Claims Directive) för att undvika greenwashing2) och vilseledande produktinformation. Det blir inte tillåtet att påstå att en produkt är “klimatneutral” eller “klimatpositiv” till följd av klimatkompensation utan vetenskaplig grund och tillförlitlig bevisning. Internationella handelskammarens riktlinjer från 2022 gäller också. IVL-forskaren Kenneth Möllersten och KTH-doktoranden Malin Pehrs, som båda är knutna till konsortiet Sustainable Finance Lab, tycker det är bra att EU försöker bekämpa greenwashing. När direktivet är på plats kommer inte företag längre kunna använda påståenden om klimatkompensation för sina produkter.
EU-parlamentet vill motverka att man luras att tro att produkter inte har någon klimatpåverkan, när det i själva verket sker utsläpp vid all produktion. En utmaning som företagen kommer att stå inför är hur de ska kommunicera sina bidrag genom investeringar i klimatprojekt nu när kompensationspåståenden ”förbjuds”! Stödet till klimatprojekt kommer att behöva kommuniceras. Företag som vill göra verklig skillnad för klimatet kan köpa växthusgaskrediter av hög kvalitet som det har gjorts justeringar för i utsläppsbokföringen i det land där klimatprojekt genomförts. Det är enbart det investerande företaget som får tillgodogöra sig de minskade utsläpp som projektet ger upphov till.
När det inte handlar om marknadsföring av produkter mot konsumenter finns det fortfarande en möjlighet kvar för företag att använda klimatkompensation. Det handlar då om företagens miljörapportering på organisationsnivå. Men även inom detta område förbereds lagstiftning på EU-nivå som ser ut att kunna få långtgående konsekvenser. Förmodligen blir det så att företag som vill kunna kommunicera att de har netto-nollutsläpp bara kommer att kunna göra det om vissa villkor är uppfyllda.
Utsläppen måste minska med 90-95 procent jämfört med nuvarande nivå och de utsläpp som då är kvar, de residuala utsläppen3), kompenseras med permanenta negativa utsläpp. Begreppet netto-nollutsläpp4) står för skillnaden mellan de klimatutsläpp man faktiskt gör och de man kompenserar. Om företagen vill använda krediter för detta så måste dessa ha certifierats genom ett nytt certifieringssystem – Carbon Removal Certification Framework, CRCF, – som EU håller på att ta fram.
Möjligtvis kan man kalla en granriskoja som klimatneutral utan kompensation.
Klimatkompensation kan inte göra jobbet åt andra.
Det största problemet med klimatneutral kopplat till klimatkompensation är själva kompensationslogiken, eftersom den tillåter business as usual. Klimatkompensation gör inte jobbet åt oss. Istället invaggar den oss i att tro att det finns en möjlighet att köpa ett klimatutrymme som egentligen inte existerar. Både Konsumentombudsmannen (KO) och Reklamombudsmannen (RO) anser att det har rått stor förvirring och otydlighet om hur till exempel byggbolag redovisar sina klimatkompensationer, det vill säga hur de beräknar och kompenserar för både de egna kvarstående utsläppen och klimatkompensationen av CO2ekv.
En annan kritik är hur stor faktisk mätbar, verifierbar och verklig effekt klimatkompensationer i realiteten har och hur den har beräknats.
Klimatkompensation kan aldrig göra utsläpp ogjorda. Oavsett om ett visst antal kronor från till exempel en flygbiljett slussas vidare till en vindkraftspark i Indien så stannar flygresans utsläpp av koldioxid kvar i atmosfären i många hundra år. Enda möjligheten är CO2-fria drivmedel.Det går inte runda naturlagarna genom att påstå sig att vara klimatneutral.
Hur trovärdiga är bolagen i verkligheten med att redovisa, verifiera och transparent kommunicera sina faktiska existerande utsläpp av växthusgaser? Det är förbluffande att flera svenska företag och organisationer och till och med myndigheter är så oprecisa med vad klimatkompensation innebär i realiteten, hur den uppmäts och verifieras. Till och med i bolagens färdplansarbeten1)används klimatneutralitet som uttryck utan att beskriva, redovisa och beräkna hur klimatkompensation går till. Kan orsaken vara en slags aningslös förhoppning att bli klimatneutral genom att ställa tilltro till tekniker som ännu inte finns tillgängliga? Det går inte att runda de vetenskapliga naturlagarna med det faktum att produktion till exempel inom bygg- och anläggningssektorn alltid genererar utsläpp av koldioxidekvivalenter (CO2ekv). Det gäller så klart också för importerade produkter vars klimatutsläpp som enligt EU inte behöver redovisas som landets egna utsläpp.
Klimatkompensationsprojekt handlar ofta
om att plantera träd, investera i energieffektiv teknik eller i förnybar energi i form av sol och vind. Förutom att ge en mer ”miljövänlig” teknik i mottagarländerna kan projekten i vissa fall ge positiva sociala effekter som förbättrad infrastruktur och nya arbetstillfällen.
En orsak till klimatkompensationens relativt begränsade betydelse är att projekt med exempelvis CO2-fri energi inte innebär något samtidigt förbud att fortsätta exploatera fossil energi som kol eller olja.
När det gäller flyg- och resebolagens kampanjer för klimatkompensation kan den vara kontraproduktiv. Från politiskt håll låter man sig alltför enkelt luras av branschens egen berättelse att planen blir att energieffektivare. Om ett flygbolag hela tiden går ut med att man till exempel de senaste tio åren har blivit 10 procent mer bränsleeffektiva så är det snarare bedrägligt. För klimatet spelar det ingen roll om man har blivit mer bränsleeffektiv när bolagen samtidigt har ökat den totala utsläppsmängden på grund av ökat resande.
Att flygbolagen satsar så hårt på klimatkompensation har en naturlig förklaring. Flygbranschen har inga alternativ. Det finns inga el-flyg för långdistansresor på marknaden. CO2-fritt bränsle är en bristvara under de närmaste decennierna, så klimatkompensation är egentligen det enda kort de kan spela ut.
Nära hälften av företagens miljöpåståenden är greenwash
I en studie av EU redan år 2021 och av det Londonbaserade bolaget Sylvera, som hjälper köpare att utvärdera och investera i högkvalitativa koldioxidkrediter, framgick att nära hälften av företagens miljöpåståenden inom EU var greenwash. I realiteten innebär detta att företagens påståenden om hållbarhetsaspekter ofta är vilseledande, ogrundade eller ofullständiga, vilket innebär att viktiga delar av produkters, tjänsters eller affärsverksamheters klimatpåverkan medvetet eller omedvetet kan ha utelämnats.
CDM, är ett delprojekt under Kyotoprotokollet som syftar till att industriländer som anslutit sig till att minska sina utsläpp av CO2 ekv ska kunna investera i projekt i utvecklingsländer för att på så sätt kompensera för de egna kvarstående utsläppen.
Enligt en studie av Carbon Market Watch i Belgien var endast två procent av tusentals utvärderade CDM-projekt additionella. Om pengarna till klimatfinansiering för fattiga länder är utöver det utlovade biståndet kallas de additionella.
I USA har greenwash blivit så omfattande att den Federala Handelskommissionen skärpt regelverket för att kunna ta till tvångsåtgärder mot greenwash.
Läs hela artiklen som pdf här:
Johnny Kellner
Klimat- och energistrateg
Tidigare: Sweco,
JM och Veidekke
