24 april 2023 När anbuden inte speglar det verkliga ekonomiska utfallet i projektet kan det skapa problem. Har då beställarna idag några möjligheter att förhindra en sådan prissättning?
För att vinna en offentlig upphandling kan anbudsgivare ibland ta till så kallad strategisk prissättning. Prissätta poster i prisbilagan, de poster man inte tror att myndigheten kommer att begära att få utfört, med väldigt låga priser. Det förekommer till och med minusposter, det vill säga att anbudslämnaren erbjuder sig att betala för att utföra de tjänster som prisposten avser.
När kontraktsarbetena sedan ska genomföras kan det för beställaren vara svårt att få tilldelad entreprenör att utföra dessa tjänster eftersom de är lågt, eller till och med negativt prissatta. Det skapar problem i projektet. Beställare har försökt med olika formuleringar av miniminivåer på de priser som får sättas i anbuden men har många gånger fått bakläxa av domstolarna. Nu i februari kom dock Högsta förvaltningsdomstolen med en ny dom där man slår fast att en gräns får sättas, man får förbjuda negativa delpriser.
Det började med att Högsta förvaltningsdomstolen i HFD 2018 ref. 50 slog fast att det inte är tillåtet för en upphandlande myndighet att i förfrågningsunderlaget ange att anbud med ett timarvode för målare som är lägre än 350 kr inte skulle antas eftersom det ansågs oskäligt lågt. Detta stod i strid med likabehandlingsprincipen och bestämmelserna om onormalt låga anbud. Förkastandet fick inte ske automatiskt.
Något år senare fann Högsta förvaltningsdomstolen i HFD 2020 ref. 24 att det är förenligt med upphandlingslagstiftningen att ange att anbud där priset per enhet för ett större mängdintervall är högre än priset per enhet för ett mindre mängdintervall för samma typ av arbete inte kommer att antas. Detta godtogs eftersom kravet inte angav någon absolut nedre gräns för hur låga priser som fick offereras och att det därmed inte hindrade leverantörerna från att konkurrera med sina priser.
Nu har Högsta förvaltningsdomstolen kompletterat dessa två golvprisdomar med dom i mål 766-22, meddelad 3 februari 2023. I domen slår domstolen fast att en upphandlande myndighet får ange att negativa delpriser inte får offereras. Detta då anbudsgivarna har möjlighet att fullt ut konkurrera med priset, ända ner till noll kronor. De har alltså möjlighet att erbjuda sig att utföra tjänsten gratis. Den möjlighet som nekas anbudsgivarna, är att erbjuda myndigheten betalt mot att få utföra tjänsterna. Därmed konstaterar Högsta förvaltningsdomstolen att priskravet inte strider mot likabehandlingsprincipen. Vidare är kravet i enlighet med reglerna om onormalt låga anbud. Kravet tar inte sikte på att automatiskt förkasta anbud med onormalt låga priser, det tar sikte på att stävja strategisk prissättning.
Högsta förvaltningsdomstolen har alltså slagit fast att det är tillåtet att förbjuda negativa delpriser i anbud. Om möjligheten nu utnyttjas av myndigheterna framöver kommer många seriösa anbudsgivare ha större chans att få tilldelning, anbudsgivare som inte velat manipulera utvärderingsmodellen utan lämnat ett anbud som kommer att spegla den verkliga ersättningen. I och med detta kommer vi kanske också kunna undvika rubriker att entreprenader blir dyrare än beräknat. I alla fall av denna anledning.
 Ann GarmlandAdvokat Ann Garmland@foyen.se |
