RÖTT ELLER GRÖNT LJUS för dokumenterat brandskydd av sedumtak?

12 september, 2017   Efterfrågan på alla typer av gröna taktäckningar ökar och med detta även önskemålen om friare utformningar och mer växtlighet. Detta speglar det ökade hållbarhetstänkande som idag präglar de flesta av samhällets sektorer. Trots detta ökande intresse saknas svenska rikt linjer för hur denna typ av brännbara tak ska utformas så att ett tillfredsställande brandskydd upprätthålls. Läs hela artikeln här som pdf.

TEXT: ALEXANDER ELIAS, DANIEL HÅKANSSON & AXEL MOSSBERG   FOTO: VEG TECH

Många sorters gröna tak med inslag av längre växtlighet uppfyller i dagsläget inte de krav som ställs enligt Boverkets byggregler. Utformningen av kravställningen försvårar dessutom implementeringen. I ett försök att bringa klarhet kring denna typ av lösningar initierade Brandskyddslaget under sommaren 2016 ett internt projekt på området. Projektet växte till ett examensarbete vid Lunds Tekniska Högskola, LTH, och i början av 2017 startades ett forskningsprojekt finansierat av Brandforsk. Denna artikel presenterar primärt material från det interna projektet på Brandskyddslaget och resultat från exjobbet vid LTH. Forskningsprojektet har för avsikt att färdigställas under 2017 och inom detta kommer en litteraturstudie avseende regelverk, riktlinjer och kunskap gällande gröna tak att göras. Målet är att ta fram riktlinjer för hur gröna tak kan utformas utifrån svenska förhållanden utan att göra avkall på brandsäkerheten.

Gröna tak är onekligen en taktäckning på frammarsch. Man kan med en enkel internetsökning se att förespråkarna för denna nygamla byggteknik är många och att omfattande forskning kring de gröna takens positiva effekter har gjorts. I länder som exempelvis Tyskland, Kanada och Schweiz har man gått så långt som att införa lagkrav som fastslår att en viss andel av nyanlagda tak skall utföras som gröna tak. Kunskapsläget kring gröna taks brandbeteende i ett systemperspektiv är dock lågt.

Historiskt sett har brännbara taktäckningar i ett antal fall lett till brandspridning som gett upphov till mycket omfattande stadsbränder. Ett exempel där just taktäckningen bidragit till en omfattande brandspridning är den stora branden i London 1666 där fem sjättedelar av staden innanför ringmuren omfattades. En förklaring till brandens omfattning tros vara husens tidstypiska taktäckning av halm. Liknande historiska händelser har inträffat på många platser runt om i världen och det är därför naturligt att denna typ av taklösningar möts med en viss initial skepsis av sakkunniga inom brandskydd.

FÖRDELAR OCH INCITAMENT FÖR GRÖNA TAK
Många fördelar med gröna tak kan lyftas fram och den som vill kan ägna många timmars läsning åt vetenskapliga artiklar som berör gröna taks positiva inverkan på klimat och miljö. Nedan ges ett axplock av dessa positiva effekter, vilka i kombination verkar som drivkraft och incitament för de gröna takens växande användning.

■ Effekten av urbana värmeöar i storstadsmiljön minskar
■ Bättre isolerande verkan mellan inomhusmiljön och utomhusklimatet
■ Positiva effekter på dagvattenhantering då mer vatten buffras i systemet
■ Filtrering av föroreningar vid upptag av regnvatten
■ Reduktion av luftföroreningar
■ Främjar den biologiska mångfalden
■ Bullerdämpande
■ Förlängd livslängd på tätskikt

Dessa fördelar uppstår med hänsyn till det gröna takets uppbyggnad. Det är dock viktigt att inte bortse från de brandrisker som kan tänkas uppstå till följd av dess olika komponenter.

GRÖNA TAK OCH BRANDSKYDD  – ENLIGT DET SVENSKA REGELVERKET
I Sverige finns ingen specifik vägledning kring hur brandskyddet av gröna tak ska utformas utöver det som anges i Boverkets byggregler. Detta innebär att i princip alla byggnaders taktäckning måste vara godkända enligt BROOF (t2) och att det idag inte görs någon skillnad på kraven för taktäckning, oavsett om taktäckningen är av organisk karaktär eller inte. På tidigare diarieförda frågor till Boverket gällande hur takträdgårdar ska behandlas har man även svarat att taktäckning generellt ska uppfylla BROOF (t2).

Alternativet till att uppfylla detta krav är att utforma taktäckningen med ”analytisk dimensionering” vilket innebär att man uppfyller föreskriften (funktionskravet) på annat sätt än genom att följa det allmänna rådet. I och med att det i föreskriften anges att antändning ska försvåras, brandspridning längs takytan ska begränsas och att taktäckningen ska ge ett begränsat bidrag till branden så kan det argumenteras för att det finns viss möjlighet att använda mer brännbara taktäckningar i kombination med andra skyddssystem. Det blir dock problematiskt att tolka föreskriftstexten utan att relatera till referensnivån som anges i det allmänna rådet eftersom det i så fall blir en subjektiv bedömning vad som menas med exempelvis ”brandspridning begränsas”. Om analytisk dimensionering genomförs med bas i sådana subjektiva bedömningar kommer lösningarna i olika projekt snart vara lika många som brandskyddskonsulterna som tillfrågas. För att detta ska undvikas behöver det antingen tas fram underlag för att utveckla eller förtydliga regelverket i form av exempel på hur sådana lösningar skulle kunna se ut alternativt att branschen utvecklar en praxis som anses acceptabel. Detta är även ett av de grundläggande målen med det forskningsprojekt som nu pågår och som denna artikel baseras på. Läs hela artikeln med referenser på pdf här: