Renovering den gyllene medelvägen?

Slit- och slängkulturen håller alltjämt stånd emot hållbart tänkande i grunden, på de allra flesta fronter. Det är ingen hejd på hur mycket resurser, råvaror, material och energi som förslösas till ingen nytta, utom möjligen ett för stunden lättat kortsiktigt ekonomiskt sinne. Men det finns vägar att gå för att bättre hushålla med den lilla boll av materia, som vi kallar vår Jord. Att inte bygga nytt, är en rimligare väg, än att riva.

 Text och foto av Andreas Falk, andreas@husbyggaren.se

I takt med att vi gröper ur mer och mer volymer av material ur jorden, för att tillfredsställa mer eller mindre kortsiktiga ekonomiska och förvisso i viss grad även materiella så kallade behov, krymper det tidsperspektiv som vi rimligen kan ha inför oss, innan vi når peak-earth. Stora delar av samhället och industrin bävar inför peak-oil som det oroats för sedan länge nu, nästan som när Peter gång på gång ropar att vargen kommer. När kommer den att inträffa? Hur länge till kan vi låta bensinkranarna stå öppna? Finns det inte outnyttjade resurser under några isbjörnars hemvist någonstans, så att vi kan rätta till slipsknuten ännu en gång?

Peak-earth?

Frågan är kanske om peak-oil dröjer så länge att peak-earth inträffar samtidigt? – Nej, du tänker rätt, peak-earth är ännu inte något etablerat begrepp. Det har hittills bara förekommit som en liknelse i en del miljö- och hållbarhetsresonemang, men det ligger en hel del rimlighet bakom en sådan tankekonstruktion. ”Jorden klarar sig alltid, det är bara de nuvarande livsformerna som kommer att dö och avlösas av andra.” var det någon som uttryckte det härom veckan. Måhända är det så, men vems sinne lättas av ett sådant synsätt? Med peak-earth menas i den här krönikan en gräns, vid vilken Jorden inte längre klarar av mer påfrestningar av människans framfart, utan att förutsättningarna för liv – i den mening som vi normalt lägger i det trestaviga begreppet – upphör.

Vad klarar egentligen Jorden och hur länge? Det vet vi inte, vi bara gissar, och hoppas. Men vi kan dra rätt så långtgående slutsatser om huruvida vi kan ödsla och förbruka så som vi gör sedan så länge, i en fortfarande så snabbt eskalerande takt. Vi bygger för att maximera vinst. Vi river när vinsten inte maximeras längre och vi bygger nytt för att maximera ännu mer genom en ännu större vinst. Låter det klokt? Vi lever i ett slutet system där det bara är pengar som kan skapas ur intet. Och pengar skapar vi till den milda grad att vi tappat fotfästet i den insikt om pengars koppling till faktisk fysisk substans som är förutsättningen för pengars värde. I den påföljande ekonomiska lavinen rusar vi fortfarande förtvivlat mot toppen.

Buzzwords

Nu är det mycket som sägs, förmanas och eftersträvas rörande koldioxid och dess utsläpp i atmosfären. CO₂ har blivit ett buzzword i successionsordningen av credon som likt pengar i inflationstider faller raskt i värde. Buzzwords är på sätt och vis speglingar av den verklighet som anses vara etablerat, eventuellt påtvingat, comme il faut i samhällskontexten. Men koldioxid är ändå ett praktiskt mått att mäta en del av vår miljömässiga påverkan med. Det ger en för många begriplig bild av vad som framstår som ett realistiskt samband.

Om man kan jämför koldioxidutsläpp i olika scenarier relaterade till byggverksamhet så kan lärdomar dras och riktningsvisande råd erhållas. Det kan konstateras att det åtgår en viss mängd energi och material för att uppföra en byggnad. All den energi och materia som tillförs byggnaden under dess livstid kan räknas samman till ett byggnadens energivärde, dess ”embodied energy”. Sålunda ökar den sammanlagda förbrukade mängden energi och materia genom underhållsinsatser, renoveringar och tillbyggnader, till dess att byggnaden rivs. Blir man så mycket klokare av at konstatera sådana summor? – Nej, klart inte, de måste analyseras och leda till konkretiserade effekter av möjliga, alternativa handlingar.

Den byggda staden, ett landskap som tål att åldras eller som ständigt måste förnyas?

Gammalt vs. nytt

Enkla jämförande studier visar att det många gånger åtgår mindre energi och material vid en ombyggnad, än vid en nybyggnad som kräver den ursprungliga byggnadens rivning. Vid en konferens i Tokyo i april i år, deltog flera praktiserande konstruktörer som presenterade liktydiga analysresultat av projekt som de varit inblandade i. Konferensen IASS 2015 Tokyo Colloquium hade biobaserade material och hållbara byggkoncept för miljömässigt hållbart byggande som tema. Ekonomiskt sett så är det väldigt ofta mer gynnsamt att riva och bygga nytt, vanligen för att man då snabbare kan anpassa byggnaden till en ny (eller gammal) hyresgästs nya eller ändrade behov och funktionsanspråk och även ta ut högre hyra, eller sälja den nya fastigheten till ett högre pris än vad den gamla skulle möjliggjort.

Anledningen till den ekonomiska fördelen kan givetvis också vara att byggnadens fortsatta användning kräver så stora förändringar av den befintliga stommen, att en ombyggnad blir orimlig. Energi- och materialmässigt är det dock fullt möjligt att en renovering i många fall skulle vara mer gynnsamt ur resursperspektiv. Förstärkningar av stommar för att klara högre laster eller möjliggöra nya väggplaceringar kan innebära tidskrävande och tekniskt avancerade ingrepp, men en fråga som mången i bygg- och fastighetssektorn borde ställa sig är huruvida det inte vore möjligt att åstadkomma mervärde i ett resursmässigt helhetsperspektiv, i stället för att gå rivningsvägen.

Bygga som att spela schack

Självfallet krävs ett avsevärt mått av eftertanke och förmåga att tänka som en schackspelare, i flera led framöver, när en ny byggnad planeras och uppförs. En del byggnader är och förblir genom dålig och oförutseende utformning, ohjälpligt begränsande för förändrade eller nya behov och användningar intill sin död och då återstår till slut bara demolering. Men rätt mycket torde ändå kunna åstadkommas genom att modellera om och fräscha upp det existerande. Flexibla byggnader talas det mycket om, och det eftersträvas i många byggprojekt, men hur den inbyggda flexibiliteten de facto kan tas till vara 20, 30 eller 50 år senare är långt ifrån genomtänkt. Många finurliga lösningar har sett dagens ljus, utan att komma till nytta när behoven senare förändrats.

Wanted – $10.000

Det ligger stora, intressanta utmaningar i förvaltandet av det byggda och det borde sättas upp Vilda Västernplakat både här och där som efterlyser framsynta fastighetsägare och innovativa byggare, arkitekter och konstruktörer med ombyggandets adelsmärke på rockslaget, till att hantera den byggda miljön på ett i alla avseenden – inte bara de ekonomiska – hållbart sätt.