Dagens vision om morgondagens stad är att den blir både tät och grön vilket i sig kan vara motsägelsefullt. Genom att förtäta och bygga våra hittills relativt glesa svenska städer inåt får fler människor plats i attraktiva storstadsområden samtidigt som trycket minskar på närliggande jordbruks, natur eller park och rekreationsmark. Läs hela artikeln här som pdf.
Text: Carl-Magnus Capener, Ylva Edwards, Jonatan Malmberg Foto: Carl-Magnus Capener
I den täta staden kan transporter och infrastruktur fungera effektivt och här finns ett tillräckligt stort underlag för arbetstillfällen, kultur och stimulerande stadsliv. Samtidigt byggs värdefulla rekreationsområden bort, mark som kan fungera som lunga och som renar och fördröjer dagvattnet. För att lösa detta problem läggs mycket fokus på gröna tak i olika politiska sammanhang och styrande dokument för städernas utveckling. I allt större omfattning föreskrivs idag miljöstadsdelar med gröna lösningar som kan öka den biologiska mångfalden, möta klimatförändringar och till och med skapa mötesplatser för rekreation. Byggherrar åläggs därmed helt enkelt att bygga med gröna anläggningar på betongbjälklag, såsom gröna hustak, gröna terrasser, gröna innergårdar och gröna hela stadsdelar. Från och med juni 2017 kommer Stockholms stad att kräva grönytefaktor för samtliga nya anläggningar.
BEHOV AV KUNSKAP OCH STÖD
Gröna tak börjar utgöra en vanligare syn i våra allt kompaktare städer. Planteringar, grönytor och parker placeras ovanpå infrastruktur, på överbyggda parkeringsplatser, eller på takbjälklag. 
Dessa anläggningar ställer emellertid större krav på noggrann dimensionering och projektering än anläggningar som har kontakt med befintlig mark. De får inte utgöra en alltför stor last på underliggande konstruktion, men ska ändå möta vegetationens krav samtidigt som vegetationen på ett bjälklag oftast blir mer utsatt än på naturlig mark. Växtbäddarna blir i regel mycket grundare än i naturen. Det innebär att rotutrymme och vattenmagasin begränsas, vilket lätt leder till torka under torra perioder. Samtidigt riskerar växtbädden att bli för blöt och vattenhållande under regniga perioder vilket kan orsaka syrebrist hos vegetationen. Dessutom får vegetationen ofta utstå större påfrestningar i form av vind och solexponering. Risken för läckage upplevs som det största rent byggnadstekniska hotet med denna typ av gröna anläggningar och många byggherrar drar sig därför för att bygga konstruktioner med gröna anläggningar på bjälklag. Beställare och kravställare känner sig osäkra i sin roll eftersom anvisningar och kravspecifikationer i många fall saknas. En hel del kunskap har tidigare saknats och konsekvenserna har därför kunnat bli förödande. Genom ett samverkansprojekt (UDI Steg 2), Kvalitetssäkrade systemlösningar för gröna anläggningar/tak på betongbjälklag med nolltolerans mot läckage, som genomförts inom Vinnovas utlysning Utmaningsdriven innovation – Hållbara attraktiva städer, har kvalitetssäkrade systemlösningar för gröna anläggningar och tak delvis utretts. Projektet har tagit fram följande publikationer vilka beskrivs utförligare längre fram i artikeln:
■ Grönatakhandboken – Växtbädd och Vegetation
■ Grönatakhandboken – Betong, Isolering och Tätskikt
■ Grönatakhandboken – Vägledning
■ Rapport – Arbetsprocessen
Projektet, som har koordinerats av CBI Betonginstitutet, har under sitt genomförande mellan 2014 och 2017 försökt möta upp det stora behov som finns av riktlinjer och vägledningar för svenska gröna tak och anläggningar på betongbjälklag och fokuserar på ett helhetstänk med nolltolerans mot läckage. Utmaningen ligger i att lösa de problem som finns kring kvalitetssäkring av gröna anläggningar genom tvärvetenskaplig transektoriell samverkan. Projektet har lett fram till ny kunskap, handböcker kring tätskikt och gröna anläggningar samt en vägledning för beställare och byggherrar. Projektets konsortium har utvecklats till en viktig kunskaps- och erfarenhetsorganisation och genom projektets resultat kan en beställare förhoppningsfullt känna större trygghet i samband med en upphandling av gröna tak vilket resulterar i säkrare anläggningar. Handböckerna och vägledningen beskrivs kortfattat nedan och kan laddas ned från projektets hemsida, www.greenroof.nu.
EFFEKTER AV GRÖNA TAK
Det finns en rad fördelar som ofta lyfts fram för gröna anläggningar och tak. Ur ekologisk synvinkel skapar gröna tak nya möjligheter för liv inne i städer och har en positiv inverkan på biodiversitet.
Biodiversitet
Genom att anlägga gröna tak ökar andelen gröna ytor i staden vilket kan gynna de växter och djur som finns både i den urbana miljön och i dess periferi. Nya livsmiljöer (habitat) kan skapas och miljöer från närliggande naturmark kan efterliknas. Gröna tak har potential att öka stadens ekologiska konnektivitet och därmed gynna utbredningen av nyttodjur såsom pollinerande humlor, bin och fjärilar.
Dagvattenhantering
En annan stor miljömässig vinst från gröna tak ligger inom dagvattenhantering, vilket ofta nämns som motivering till val av gröna tak. Genom att installera växtbädd med vegetation på tak kan regnvatten upptas och sedan avdunsta tillbaka till atmosfären. Det vatten som inte tas upp av vegetationen och substrat behöver först röra sig genom växtbädden och andra lager i det gröna taksystemets uppbyggnad innan det rinner av taket. Detta bidrar till minskad avrinning och därmed fördröjning av dagvatten vilket i sin tur minskar trycket på stadens dagvattensystem. Den årliga avrinningen kan minskas med 30–86 % beroende på typ av uppbyggnad. Avrinningskoefficienten för gröna tak varierar mellan 0,1–0,8, ju lägre värde desto bättre vattenabsorptionsförmåga/vattenhållningskapacitet. Det är i första hand växtbäddsdjup och taklutning som avgör vilken retentions- och fördröjningskapacitet som det gröna taket har.
Resiliens mot klimatförändringar och urbana värmeöar
En förutsättning för ekosystemens resiliens är biologisk mångfald eftersom det innebär en spridning av riskerna och större möjlighet till omorganisation efter eventuella störningar inom ekosystemet. Vegetation förbrukar koldioxid under fotosyntesen och bidrar därmed till att en kolsänka skapas. Evapotranspirationen2 från gröna tak ger en kylande effekt som motverkar den värmeabsorberande (och strålande) effekten som finns hos icke gröna, hårdgjorda ytor och som bidrar till högre urbana temperaturer, så kallade urbana värmeöar. Genom att fukt återgår till omgivningen via avdunstning, kan solvärmelasten reduceras på t.ex. gröna takytor. Växtlighetens yta skuggar och reflekterar dessutom mer solstrålning jämfört med en traditionell takutformning vilket ger en avkylande effekt.
Ytterligare fördelar som ofta lyfts fram med gröna tak
Den kylande effekten genom avdunstning från gröna tak, kombinerat med en ökande termisk massa genom substratuppbyggnaden, kan i vissa fall minska ett eventuellt kylbehov hos byggnader och därmed motsvarande koldioxidutsläpp från energikällan. Den här effekten är dock något som lyfts fram för varmare klimat än vad vi har i Sverige. Dessutom kan gröna tak bidra till ljuddämpning och minska bullereffekter från stadsmiljön. Beroende på utformning kan gröna tak även tillhandahålla värdefulla rekreationsytor, vilket bidrar till en social funktion. Ofta nämns en isolerande effekt från gröna tak i litteratur och marknadsförningsmaterial från leverantörer. Det är dock ovanligt att en isolerande effekt kan uppnås med standardutförande och i svenskt klimat.
Läs hela artikeln i pdf-format här:
Carl-Magnus CapenerTeknisk doktor, Byggnadsteknologi. Forskare och gruppchef, RISE Research Institutes of Sweden.
Ylva EdwardsTeknisk doktor, Vägteknik Docent i Brobyggnad (från KTH) Seniorkonsult, Ylva Edwards Material teknik AB
Jonatan MalmbergMiljövetare och specialist urban grön infrastruktur Projekt och utvecklingsansvarig, Scandinavian Green Roof Institute