April 2018 En ny Öresundsbro med nollutsläpp av växthusgaser år 2045. Det är målet för en innovationstävling mellan två lag med folk från myndigheter, byggbranschen och ekonomin. Deltagarna hämtar intryck från plastbroar, snäckskal och rymden. Läs hela artikeln här som pdf.
2045 ska Sverige ha nollutsläpp av koldioxid och andra växthusgaser enligt klimat lagen som gäller från 1 januari 2018. Det gäller även för broar, både så att både trafiken på den och byggandet av den ska ge nollutsläpp. Innovationstävlingen fokuseras på en tänkt Öresundsbro 2045.
GÅR DET ATT BYGGA EN BRO MED NOLLUTSLÄPP?
– Ja det tror vi. Men vi vet inte än. Juryn ska bedöma förslagen utifrån genomförbarhet, hur långt man når i utsläppsminskning och vilka mervärden som skapas, säger Åsa Lindgren, projektledare vid Trafikverket.
Bakom initiativet finns även Naturvårdsverket, Energimyndigheten, Formas, Vinnova, Boverket och Tillväxtanalys. Företag och branschorganisationer deltar i de båda lagen så att konkurrenter samarbetar och kollegor konkurrerar. Det ska vara innovativt men ändå beräkningsbart.
Deltagarna träffas i ett antal internat för att få idéer från alla möjliga håll, med olika studiebesök, t.ex. hos rymdindustrin i Kiruna.
VARFÖR DÅ?
– De arbetar med avancerade material i rymden, och de kan stärka betongkonstruktioner. De har också utvecklat sensorer i betongen, så man ser hur den härdar, och det kan effektivisera produktionskedjan, säger Eva Dalenstam, innovationssamordnare på Naturvårdsverket.
I Malmö tittade deltagarna på en ny gång- och cykelbro av epoxi, med kolfiberarmering. Den togs i drift 2017, först i sitt slag i Norden. Kolfibrer kan inte direkt ersätta armeringsjärn i betongkonstruktioner, men de har exakt samma funktion i ett epoxilaminat, förklarar Mikael Flis, produktionschef vid Composite Design som konstruerat bron.
Kolfibrer och epoxi är miljövänligare än betong för att de varar mycket längre utan underhåll, menar Mikael Flis. Idag är de oljebaserade, men nya metoder utvecklas för att göra produktionen miljövänligare, med naturmaterial, och billigare. Det pågår också utveckling för återvinning av kolfibrer när bron är gammal eller skadad. Möjligen så att man bränner bort epoxin och tar tillvara kolfibrer som tål hög temperatur, resonerar Mikael Flis.
Glasfibrer används för både hela broar och element i Holland.
– Glasfiberkonstruktioner blir lättare än stål- och betongbroar, men tyngre än med kolfibrer, säger Mikael Flis.
Deltagarna har också tagit inspiration från naturen.
Eva Dalenstam vid Naturvårdsverket nämner lotusblomman har ett vatten- och smutsavstötande vaxskikt.
Om man kan efterlikna den kan man spara på drift och underhåll, menar hon.
Ett annat exempel är snäckskal:
– Det är tunt men starkt — smarta designlösningar, som kan spara material, säger Eva Dalenstam.
Vilka exakta lösningar som övervägs av de båda lagen är förstås hemligt.
I juli koras det vinnande förslaget, i Almedalen. Läs hela artikeln här som pdf.
TEXT: FREDRIK LUNDBERG