På senare år har intensivare regnskurar noterats. Detta förväntas hålla i sig i framtiden och kanske intensifieras. Med anledning av detta har ändringar gjorts till AMA Hus 18. 8 juni 2018 Bland annat har tabeller i RA för dimensionering av takavvattning kompletterats med större dimensioner för stuprör och hängrännor. Läs hela artikeln här som pdf.
TEXT & BILD: TORBJÖRN OSTERLING
Bild 1. Dimensioner på hängrännor kan bland annat väljas med råd i RA Hus 18, se tabell 1.
För dimensionering av hängrännor och stuprör finns en svensk standard, SS 82 40 31, som ofta används vid dimensionering av hängrännor och stuprör. I RA Hus finns även rekommendationer som kan användas. Vid revideringen av AMA Hus 14 till AMA Hus 18 har uppmärksammats att det finns Europastandarder som ger ytterligare information om dimensionering av takavvattning. AB Tätskiktsgarantier i Norden AB har också i sina riktlinjer 2018 utökat texterna om takavvattning.
I Råd och anvisningar till AMA har det sedan 1965 funnits rekommendationer omval av dimension på hängrännor och stuprör relaterade till takarea.
Tabell 1. Tabell RA JT-.811/1 i RA Hus 18. Tabellen har jämfört med motsvarande tabell i RA Hus 14 utökats med ränna som har diameter 190 mm.
Tabell RA JT-.811/1 i RA Hus 18 innehåller uppgifter om diameter på hängränna för några olika takareor, se tabell 1. Tabell RA JT-.811/1 avser halvrunda hängrännor, se bild 2, och om andra former av hängrännor ska användas kan en omräkning ske med ledning av uppgifterna om vattenförande tvärsnittsarea. Uppgifterna är baserade på en rännfallslängd på 10 meter. Det innebär ett längsta avstånd på 20 meter mellan stuprör.
Även för utvändiga stuprör finns i RA Hus 18 Tabell RA JT-.821/1, se tabell 2.
Tabell 2. Tabell RA JT-.821/1 i RA Hus 18. Tabellen har jämfört med motsvarande tabell i RA Hus 14 utökats med stuprör som har diameter 150 mm.
Uppgifterna i tabellerna har varit ungefär desamma sedan ByggAMA 1960. Måtten har varierat något men det nya är att tabellerna utökats med större dimensioner. Det kan även noteras att det på marknaden finns rännor och rör med större dimensioner än de som framgår av ovanstående tabeller. Om avvattnad area överstiger de som framgår av tabellerna bör anvisningar från tillverkare av hängrännor och stuprör kontrolleras. De är i stor utsträckning desamma som i RA Hus men kan innehålla kompletterande uppgifter. Under JT-.81 i AMA föreskrivs att hängränna efter uppsättning ska ha lutning på minst 2,5 mm/m. För att minska risken för att en hängränna ska sättas igen av mindre partiklar bör större lutning föreskrivas, se tabell 3.
Tabell 3. Tabell RA JT-.81/1 i RA Hus 18.
Tabellerna i RA Hus kan användas som en enkel metod att dimensionera hängrännor och stuprör. Värdena är baserade på en taklutning mindre än 45 grader och en sannolik regnintensitet på 0,013 l/s m2. Detta anses motsvara en varaktighet på 10 minuter och frekvensen en gång på 5 år. En hängränna kan alltså brädda över 1 gång vart 5:e år. För tak som lutar mer än 45 grader kan avvattnad area ökas något i förhållande till det som framgår av tabell RA JT-.811/1.
Bild 2. För hängrännor som inte är halvrunda kanuppgifterna om ungefärlig vattenförande area användasi tabell RA JT-.811/1.
Eftersom regnintensiteten varierar i Sverige och det även noterats större regnmängder under senare år kan det ibland finnas skäl att göra en mer detaljerad dimensionering. Detta gäller inte minst vid större tak och vid invändig takavvattning där stora vattenmängder kan leda till skador om till exempel brunnar sätts igen eller är underdimensionerade. Enligt SMHI återfinns den största regnintensiteten i ett band utmed Hallands och Bohusläns östra gräns medan vi har den lägsta intensiteten utmed östersjökusten och i en tunga in över Östergötland fram till Vänern.
HJÄLPMEDEL VID DIMENSIONERING
I RA Hus hänvisas till SS 824031 – Dagvattensystem – Takavvattning – Dimensioneringsunderlag. Standarden som gavs ut 1988 används fortfarande men det har diskuterats huruvida den borde revideras med hänsyn till bland annat att det under de senaste åren har noterats att det oftare sker kraftigare regn än tidigare.
Standarden togs ursprungligen fram för att vara ett hjälpmedel vid dimensionering av dagvattensystem. Man ville få ett underlag för att bedöma vilka vattenmängder som takavvattningen skulle tillföra dagvattensystemen när det blev allt vanligare att ta ner regnvattnet i dessa i stället för att släppa ut vattnet på markytorna.
Av standarden framgår att om det finns risk för stora olägenheter om hängrännan bräddar över vid enstaka tillfällen ska regnintensiteten bestämmas med hänsyn till de förhållanden som råder på orten. Skrivningen är oklar såtillvida att det kan vara svårt för en projektör att dels bedöma vad som är stora olägenheter dels bedöma frekvens för vad som kan vara enstaka tillfällen.
I standarden finns anvisningar för hur sannolikt regnvattenflöde kan beräknas och där hänsyn även kan tas till takytans egenskaper. I SS 824031 används också en regnintensitet på 0,013 l/s m2. En regnintensitet på 0,013 l/s m2 är lågt i jämförelse med de rekommendationer som finns i till exempel Tyskland och Frankrike. I Tyskland används en regnintensitet på 0,03 l/s m2 och i Frankrike 0,05 l/s m2.
Vid beräkning av sannolikt regnvattenflöde enligt SS 824031 är utgångspunkten en horisontalt projicerad takarea, se bild 3 och 4.
Bild 3. Utdrag ur SS 824031. Enligt standarden förutsätts att taklutningenär mer än 1:40. Se även bild 4. Källa: SIS, Swedish Standards Institute.
Bild 4. Utdrag ur SS 824031. Med hjälp av principen enligt bild 3 samt denna bild kan dimension på en hängränna fastställas. Källa: SIS, Swedish Standards Institute.
Vid beräkning av takarea bör hänsyn tas till att regnets infallsvinkel inte nödvändigtvis är lodrät. Ett lägre liggande tak mot en fasad ska även avvattna det vatten som vid ogynnsam infallsvinkel också träffar fasaden, se bild 5
bild 5. Regnmängden är beroende av husets utformning. Vid en högre liggande fasad bör den taka rea som ska avvattnas ökas med cirka 50 procent av berörd fasadarea. Illustration: Torbjörn Osterling.
I SS 824031 finns även ett nomogram liknande det som framgår av bild 3 och som kan användas för dimensionering av stuprör.
En avgörande förutsättning för att hängränna i kombination med stuprör ska klara förutsatta flöden är att det urklippta hålet i hängrännan har minst samma diameter som röret. Vidare ska kanten drivas ner något för att vatten inte kapillärt ska sugas in under hängrännan och sedan rinna längs utsidan på stupröret, se bild 6.
RISKFAKTORER VID DIMENSIONERING
I RA Hus 18 finns för dimensionering av hängrännor en ny hänvisning till SS-EN 12056-3. Avlopp – Självfallssystem inomhus – Del 3: Takavlopp, planering och beräkningar.
Standarden ger ytterligare information om hur takavvattning kan dimensioneras. Enligt standarden ska regnintensiteten för aktuell ort användas som underlag för beräkningarna. Det är bara när väderstatistik för en speciell ort saknas som de generella värdena bör användas. I standarden påtalas även att effekt av vind måste beaktas.
Bild 6. Hål i hängränna måste ha minst samma diameter som stuprör. Kant i hål ska drivas ner något.
Enligt SS-EN 12056-3 ska vid beräkningarna även beaktas risken för konsekvenser av vad som kan hända om takavvattningen inte fungerar. Det innebär att regnintensiteten ska multipliceras med en riskfaktor som är beroende av typ av avvattning samt typ av byggnad. Utvändig avvattning åsätts en riskfaktor 1,0 medan till exempel invändig takavvattning på ett sjukhus åsätts en riskfaktor 3,0. Vidare finns i standarden även andra parametrar som bör beaktas. Bland annat är det enligt standarden inte helt rätt att jämföra vattenförande area i en halvrund
hängränna med en rektangulär ränna. Det finns även en tabell som visar hur avrinningen påverkas av fall i hängränna och utformning på hängränna. Även utformning av omvikningskupa påverkar funktion på avrinning.
För stuprör finns även med att hänsyn ska tas till böjar.
Läs hela artikeln som pdf här!
Torbjörn Osterling
Byggnadsingejör SBR
Bentab Byggkonsult AB
