Februari 2020 Att en strikt uppfyllnad av standardavtalens formaliavillkor kan vara skillnaden mellan om man får betalt för ÄTA-arbete eller inte har under årens lopp kommit att bli en dyrköpt erfarenhet för många entreprenörer. Ibland kan det framstå som om dokumentationens vara eller icke vara är en fråga om den enes bröd och den andres död. Samtidigt ska man komma ihåg att formaliakraven är avtalade redan från början i en entreprenad och ur det perspektivet framstår det kanske som mindre ursäktligt när någon i ett senare skede väljer att inte iaktta dem. Läs hela artikeln som pdf här:
ALLMÄNT OM ÄTA
Begreppet ÄTA-arbete (i korthet Ändrings-, Tilläggs- och Avgående arbete) infördes i standardavtalen genom AB 04 och ABT 06 men var redan innan dess ett använt och vedertaget begrepp för denna typ av förändring av en entreprenad. Sedan en tid tillbaka pågår dock nu ett revideringsarbete av standardavtalen och enligt rykten är begreppet på väg bort för att istället ersättas av ett mer allmängiltigt begrepp för ändringar i stort. Hur det blir med den saken i slutänden återstår att se. Oavsett benämning är frågan om ersättning för ÄTA-arbete ett stående inslag i tvister i entreprenader och även om det kanske inte alltid är den huvudsakliga frågan som tvisten handlar om så är det mer regel än undantag att det ingår som delfrågor.
FORMALIAKRAV OCH PARTSVILJA
ÄTA-arbete kan vara av två slag. Å ena sidan pratar man om beställda (föreskrivna) ÄTA-arbeten och å andra sidan om likställda (föranledda) ÄTA-arbeten. Skillnaden kan sägas vara att de förra ersätter kostnader för ändringar som beställaren har anvisat medan de senare utgör ersättning för beställarrisker där avvikelser av något slag påverkar entreprenörens kostnader. Regleringen kringgärdas av formaliakrav om skriftlig beställning och underrättelse där huvudregeln är att betalning inte ska utgå om dessa inte uppfyllts. Inte sällan har beställaren även ytterligare skärpt formaliakraven genom särregleringar i de administrativa föreskrifterna.
Det står dock sedan tidigare klart att de formella reglerna inte alltid gäller eller är absoluta. Det är istället partsviljan styr och så länge parterna kommit överens om att göra på annat sätt än vad reglerna anger så är det i sin ordning. Detta konstaterades bl.a. av Svea hovrätt i mål nr T 8695- 09 den 8 februari 2011. Den praktiska hanteringen av ÄTAarbeten i den entreprenaden hade gått till på så sätt att parterna muntligen diskuterade arbetena varefter entreprenören förde in dem i en ÄTAjournal. ÄTA-journalen lämnades sedan över till beställaren inför ekonomimöten där de behandlades och godkändes. Efter entreprenadens slutförande bestred dock beställaren ett antal fakturor bl.a. på den grunden att ÄTA-arbeten inte hade beställts skriftligen. Hovrätten konstaterade att parternas hantering av beställningar av ÄTA-arbeten i entreprenaden visserligen innebar ett system som avvek från vad som angavs i avtalet, men att det i sig inte fanns något hinder att frångå detta om man var överens om en annan ordning. Eftersom så hade varit fallet fick beställaren betala entreprenörens fakturor. Att parterna själva styr över regleringen innebär dock inte att problem eller frågeställningar inte kan uppstå. Om oklarhet råder kring vad man egentligen kom överens om, om personer i organisationen bytts ut eller om minnet tryter måste det lösas på något sätt, och man faller då oftast tillbaka på vad dokumentationen visar och hur kontraktsvillkorens formalia har efterlevts. Då uppstår frågan om det kan bevisas eller inte att avtal har ingåtts om ÄTA-arbete. Läs hela artikeln som pdf här:
 MARCUS EIDEMAdvokat marcus.eidem@foyen.se |