7 juni 2022 I det nyligen avslutade projekt ”Fasaden i staden Snabb, Snygg, Smart” utvecklades ett adaptivt fasadsystem i trä som skulle ha en god arkitektonisk och teknisk kvalitet och vara anpassat för en fasad upp till åtta våningar. Här skriver Karin Sandberg, Camilla Schlyter och Anna Pousette, alla tre verksamma på RISE, om designprocessen och den arkitektoniska och konstruktiva utformningen tillsammans med träindustrin. Artikeln presenteras här i nedkortad version, läs hela artikeln med konklusion som pdf här.
I projektet deltog forskare, arkitekter samt industriparter från hela värdekedjan från sågverk till fastighetsägare där alla tillsammans genom hela projektet arbetade med frågor kring tillverkning, montage och underhåll vilket skapade inspiration och fördjupad kunskap i gruppen. Möjligheten för arkitekten att anpassa fasadsystemets design till olika kontexter synkroniserades med tillverkarnas krav på smidig och snabb tillverkning via digitalisering och industriell produktion. Den estetiska och konstruktiva utformningen gjordes i en kollektiv designprocess i ett tätt samarbete mellan projektparterna. Resultatet blev ett fasadsystem som tillverkades i ett antal protyper för olika tester. Slutligen monterades systemet i ett pilotprojekt på två fasader.
Dagens metoder att montera en träfasad bräda för bräda genom att skruva eller spika dem på läkt är tidsödande vare sig det sker på byggarbetsplats eller i trähusfabrik. I projektet “Fasaden i staden Snabb, Snygg, Smart” var ambitionen att skapa nya metoder att industriellt tillverka och montera träfasader på ett smart och ekonomiskt sätt. Genom att utveckla ett adaptivt fasadsystem i trä med ett modernt uttryck som klarar kraven för byggnader upp till åtta våningar skulle arkitekter ges möjlighet att enkelt kunna gestalta träfasader för olika miljöer. Syftet var även att underlätta för arkitekter att i byggprojekteringsprocessen skapa designvariation på träfasader utan att behöva lägga tid på en komplicerad och tidsödande process inbegripande en mängd olika kompetenser.
Skissbarhet var därför ett viktigt designkriterium i projektet. Fasadsystemet består av tekniska lösningar och gränssnitt som är standardiserade vars uppgift är att säkerställa att systemet fungerar konstruktivt väl medans andra delar såsom fasadytan, hörnen och synliga anslutningar är gestaltningsmässigt påverkbara för arkitekten.
Estetik och kvalitet
Projektdeltagarna i projektet deltog tillsammans i en projektunik kollektiv designprocess kontinuerligt arbetade med frågor kring tillverkning, montage och underhåll. I diskussionerna inom projektgruppen utvecklades den arkitektoniska utformningen med syftet att göra fasadsystemet attraktivt för arkitekter och fastighetsägare. Begreppet estetik definierades tidigt i projektet och berörde den tekniska bearbetningen av fasaden, de ingående materialen och utformningen av systemet med syftet att tillsammans skapa hög arkitektonisk kvalité.
Fasadsystemets funktionella och arkitektoniska kvalitet definierades kontinuerligt i form av designkriterier som utvecklades i samarbete mellan parterna i projektet. Exempel på designkriterier var myndighetskrav, estetiska och funktionella krav för anpassning till olika kontexter och inte minst miljö- och hållbarhetskrav. En inventering av önskemål och krav gav att det adaptiva träfasadsystemet skulle: tillverkas av kärnfura; ta hänsyn till trämaterialets möjligheter och begränsningar; ha en god utformning med avseende på konstruktivt träskydd; ha få komponenter och få knutpunkter; vara flexibelt att använda för arkitekter och byggare. Flexibiliteten innefattar möjliggörande av designvariation; att systemet ska kunna användas till olika våningshöjder samt olika fönstersättningar och dörrsättningar inom föreskrivna toleransmått.
Fasadsystemet
Fasadsystemet består av en uppsättning komponenter som helt eller delvis är färdigutformade och dimensionerade men med justeringsmöjligheter för olika byggnaders specifika mått. Komponenterna är så långt som möjligt industriellt tillverkade i fabrik och sammanfogas därefter industriellt till fasadelement, hörn, fotbräda, gesims samt anslutningar vid öppningar. På byggarbetsplatsen monteras sedan fasadsystemet samman i sin helhet på en byggnad.
Stora element eftersträvades för att minimera antalet skarvar samt för att underlätta ett snabbt montage på byggplatsen, där hanterbarhet och montage begränsade storleken på elementen. Utgångspunkten var att utveckla våningshöga element där alla skarvar mellan fasadelement och anslutningar, både vertikalt och horisontellt, utformades med dolda infästningar vilket fick till resultat att inga synliga spikar finns på fasadytan. Fasadkomponenterna kan vara obehandlade eller ytbehandlande på olika sätt. För högre byggnader utan sprinkling krävs att ytbehandlingen har en brandskyddsgrundmålning.
Flera varianter av släta och vågade hyvlade panelbrädor skissades fram och diskuterades angående form och dimensioner i projektgruppen. De monterades ihop till fasadelement med en speciellt framtagen infästningsläkt på baksidan. En motsvarande läkt monteras sedan på väggkonstruktionen för upphängning av fasadelementen. Artikeln presenteras här i nedkortad version, läs hela artikeln med konklusion som pdf här.
Karin SandbergRISE
Anna PousetteRISE
Camilla SchlyterRISE