20 september 2021 Förr cirkulerades resurser för att det var den mest ekonomiska modellen. Att bygg, som idag ligger bakom 1/3-del av allt avfall i Sverige, som bransch halkat efter beror på många saker. Framför allt är det en etablerad kultur att riva ur och slänga fullt användbara material och inventarier, ett krav från många beställare. Plus att nya material genererar en del av inkomsterna för byggföretagen. Nu ligger det dock regeringsbeslut och samhällets krav bakom förändrade synsätt på resurser och dessa driver på omställningen till en medveten människostyrd cirkularitet. Läs artikeln som pdf.
Hur kom vi egentligen att lämna vårda byggnader som normalläge? Vem vinner på att vi kör slut på och slänger så mycket och frekvent – i stället för att underhålla – som det självklara valet? Hur sätter vi spotlighten på detta utan att skapa en polariserande konflikt, där vi tjafsar om ohållbara förfaranden som om att tära och söndra är en rättighet vi har, före skyldigheten att vårda och värna?
Företagen, relationerna, nätverken behöver precis som ekosystemet balans för att kunna frodas, utvecklas och bli uthålliga över tid, vara resilienta som det också kallas på fackspråk. Skulle du själv vilja fortsätta göra affärer med en eller flera parter som bara förser sig på din bekostnad?
Så, hur gör vi? Ja, det är en fråga bland flera andra som bör ställas regelbundet. Vid det här laget står det tämligen klart för oss alla att resurserna, och utvinningen av dem inte kan fortgå utan att vi försöker kartlägga och sedan parera de negativa konsekvenserna av samma utvinning. Detta så att vi minskar vårt ekologiska fotavtryck och övergår till ett gynnsamt ekologiskt handavtryck.
I relation till fot- och handavtryck är det fortfarande för många som refererar till miljöpåverkan som klimatpåverkan. Den är i sig bara är en av alla sorters ekosystempåverkan. All miljöpåverkan samverkar. Det betyder att det inte går att separera olika miljökonsekvenser från varandra. Om man åtgärdar en påverkansfaktor finns risken för både mildare och mycket allvarliga suboptimeringar i ekosystemet.
Ett sådant exempel är att ersätta betong med exempelvis massivträ. Dessa träd kommer från skogsplantager som brinner bättre, lättare blåser ner i stormar, lättare angrips av skadedjur, allvarligt påverkar den biologiska mångfalden negativt, för att de är samma, och inte stärks av varandras olikheter, mångfalden. Planteringen av dessa plantager påverkar också tillgången på grundvatten, som tydligt varit kraftigt ansträngd i stora delar av landet under ett antal år. Kalhyggen i sig påverkar övergödningen i våra sjöar, hav och vattendrag då skogen är en kvävefälla som bromsar överskottet på näring. Att bara sätta en koldioxidsiffra på ett material kan i praktiken med andra ord vara förödande för vår framtida tillgång på resurser.
Så hur kom detta trä att få så mycket högre poäng i branschens klimatdeklarationer än exempelvis tegel? Tegel som görs av lera, utan gifter. Det brinner inte, det möglar inte, det ruttnar inte, men kräver en hel del energi att tillverka, och framför allt är det en ändlig resurs. Lägg där till att underhållet av tegel inte är lika frekvent som av trä. Här gäller det att vi lägger in flera parametrar än just klimatet, eller synen på resursens förnyelsebarhet. Det finns 900 år gamla, och fullt funktionsdugliga byggnader i Sverige. Även gamla trähus, men inte så gamla.
UTAN RESURSER, INGA AFFÄRER
Det är lätt att vid en första anblick se miljön, eller ännu mer korrekt ekosystemet som om det vore en annan avdelning som någon eller några andra har ansvar över. Som HR/personal-, eller ekonomiavdelningarna. Men alla förstår egentligen att utan vård av personalen och ekonomin faller vilken verksamhet som helst. Ekosystemet är vår största och också helt livsavgörande servicesektor här på klotet. Det ger oss luften vi andas, vattnet vi dricker, den bördiga marken på vilken vi odlar maten, en hel del råvaror till material vi bygger av och till kläderna vi bär. Ekosystemet producerar varenda råvara som vi sedan förädlar och gör affärer och skapar tillväxt med. Är miljön då inte lika självklar att vårda och upprätthålla produktion i som att sköta ekonomin och människorna i företagen?
Det svåra idag är egentligen inte att börja ta vara på fullt brukbara material, inredningar, vitvaror och tekniska installationer, eller sådana som med liten åtgärd kan bli fullt brukbara. Det är snarare den ekonomiska modellen som är den största utmaningen. För hur går vi från linjära till cirkulära affärer?
ÅTERBRUKSSAMORDNAREN
I egentlig mening cirkulerar allt redan som det är, men cirkulerar vi på ett långsiktigt konstruktivt sätt? ”Det är jättelätt att bara gå och peka på det som kan återbrukas i en kundanpassning” sa arkitekten. Och byggingenjören berättar ”– vi har som rutin att spara den underliggande gipsskivan när vi monterar ner för att den är i princip alltid oskadad. Men vi får inte ta med detta som hållbar parameter i offentliga upphandlingar, för då följer vi inte riktlinjerna i anbudsförfarande. LOU gör det svårt att komma med kreativitet till förbättring”.
Enligt en förvaltare av samhällsfastigheter krävs det att man som individ är ekonomiskt intresserad av att inte slänga fungerande material (för att det helt enkelt känns fel att göra så). Att ta sig tiden att ringa runt till andra avdelningar för att se om de behöver något, i stället för att som rutin beställa hem en dyr container. För att det skall bli mer byggmaterial eller monterade inredningsdelar krävs det att man börjar jobba med att bygga upp en intern samordningsorganisation i förvaltningen, att någon helt enkelt äger frågorna, och lägger detta som en naturlig del av intranätet.
Under den pågående pandemin har det i perioder erbjudits två seminarier i månaden om just de tjänster, och verktyg som finns för att komma igång med cirkulärt förfarande i bygg- och fastighetsbranschen. Externa återbrukskonsulter finns det idag således gott om. Men hur är det med de interna?
CIX
Arkitektbyrån ETTELVA började 2018 tillsammans med Bengt Dahlgren, Riksbyggen och Lokalförvaltningen Göteborgs stad ett arbete med ett återbruksverktyg, cix. Ett digitalt verktyg som göra det enklare att identifiera en byggnads cirkulära potential. Alltifrån att förlänga byggnadens livslängd till flexibelt nyttjande av byggnaden, att hitta enkla lösningar för återvunnet material och öka mängden återbrukat, samt möjlighet att återbruka i ett steg till. Att planera in framtida återbruk för det som byggs in nu. Det digitala verktyget är gratis och kan laddas ner här: http://www. hallbarbyggnation.se
ANKNYTNING OCH LCA
Ett sätt att undvika alltför avancerade cirkularitetssuboptimeringar är just kunskap om ekosystemet, i kombination med samhällets miljökvalitetsmål, eftersom dessa i egentlig mening är till för att upprätthålla spänst i det system. Det är denna kunskap som behövs för att börja jobba med en relevant LCA (livscykelanalys).
De nationella miljökvalitetsmålen på ena sidan, och Agenda 2030 och FNs 17 globala mål på andra sidan, plus en ungefärlig livscykel i mitten. Sedan kan man börja dra streck från varje del av skeendena i livscykeln till de olika målen på vardera sidan för att visa på vilka av målen det aktuella delarna av projektet påverkar. Negativt såväl som positivt. Se grafik nedan.
För att planera cirkulärt behöver vi samarbeta konstruktivt över alla gränser. Initiativet Cirkulära Göteborg har produceratrapporten för projektet Upphandlingskrav för cirkulära flöden i bygg och rivningsprocessen. De ingående parterna är lokalförvaltningen i Göteborgs stad, Framtidskoncernen (Bostadsbolaget och Framtiden Byggutveckling), cs Riv- och Håltagning, samt IVL Svenska Miljöinstitutet. Konsulter från Forsen, DGE och Kjellgren Kaminsky har också deltagit i projektet. Projektets slutrapport finns att ladda hem HÄR
Uppgiften är att skifta från att använda nya oanvända råmaterial och produkter till redan brukade produkter, och att utveckla nya material och produkter utifrån återvunnet material. Det kommer vara en uppförsbacke att ställa om då vi kommer att rucka på redan etablerade vinstled. Det senare innebär att omställningen riskerar att kantas av hårda och kanske inte så konstruktiva strider. Vilken politiker skall axla rollen i den utveckling på området resurshantering som är helt nödvändig? Ta exemplet striderna om huruvida man skall få fortsätta utvinna kalk till cement på Gotland som rått under sommaren. Har det varit nyanserat och konstruktivt i diskussionsflödena i sociala medier? Och går det att ställa tillgången på kalk mot tillgången på drickbart grundvatten?
RESURSER
Hur kategoriseras våra resurser här i systemet? Och är de i egentlig mening våra? Resurskategorierna är tre till antalet: Ändliga resurser vilka tar oerhört lång tid på sig att regenereras av ekosystemet. Exempel är fossila råvaror såsom gas, olja och kol samt metaller, mineraler -bergarter. Dessa är synnerligen nödvändiga, och för tillfället ytterst aktuella i samband med de tidigare nämnda diskussionerna som pågår i relation till betong, cement och brytningen av kalk på Gotland. Eller anläggandet av Northvolts batterifabrik i Sverige.
Fondresurserna är förnyelsebara under förutsättning att vi förvaltar dess tillväxt med långsiktighet. Fond i bemärkelsen att de finns där i en fond som backar oss om vi har en plan för dem. Exempel på dessa är människor, djur, natur, rent sötvatten, bördig odlingsmark, skog = biologisk mångfald.
Den tredje kategorin är flödesresurser. Vi kan i princip ta ut hur mycket som helst av dem utan att de tar slut. I praktiken krävs resurser ur de andra två kategorierna för att utvinna dem, med anknutna risker och möjligheter. Kategorin härrör dessutom bara från energialstring som sol, vind och vatten.
Med detta i bakfickan kommer vi till nästa del av ekvationen, nämligen hur mycket, till vad, och hur använder vi dessa resurser. Innebär cirkulationen negativa eller positiva konsekvenser – eller rent av både och – för ekosystemets långsiktiga spänst?
Det enda logiska borde vara att bygga med material som kan återgå till systemet utan att förgifta det samma. Valda material ska heller inte vara för dyra att få i cirkulerbart skick efter bruksperioden och på så sätt förstöra den ekonomiska kalkylen. Dessvärre är logik inte alltid lätt.
Att bygga med materialen så att livet på dem och det byggda kan förlängas är något vi redan kan; vi har massor med hus som är väl över 100 år, och som väldigt få vill mista. Men hur får vi tillbaka kvalitetsmaterial, kvalitetsbyggande och gott underhåll av allt det byggda som en självklar del av affärsmodellerna? Det finns hus i miljonprogrammet med bärande ytterväggar som nu rumsindelningsmässigt kan anpassa sig efter hur familjer ser ut idag. Eller med varm krypgrund som gör det mycket enkelt att komma år ledningar under husen. Skarne system 66 i bl.a. Västra Orminge utanför Stockholm, bara för att ta ett exempel.
Var börjar man? Ja, var börjar en cirkel? Lika bra att börja där man står. Vad har du för kunskap och erfarenhet av att cirkulera, och vad behöver du för att cirkulera mer? Börja exakt där.
Allt blir enklare med erfarenheter, och dem skaffar man sig i en tillåtande organisation. Det här kommer att ta för lång tid om enskilda utan stöd från sina organisationer och nätverk skall driva utvecklingen på egen hand. Det krävs ändringar i vad som ses som relevanta krav i ett anbud i LOU. Ett krav för deltagande i ett anbudsförfarande skulle kunna vara att man måste redovisa sina tidigare dokumenterade erfarenheter av återbruk i andra projekt.
I Sverige har vi svårt att relatera till att nödvändiga resurser såsom vatten och föda kan ta slut. Sliten fakta såsom att vi i det här landet förbrukar resurser fyra och ett halvt gånger mer än vad klotet förser ekosystemet – vårt skafferiet-ekosystemet med.
Många av oss duschar fortfarande 20 minuter trots att många kommuner har bevattningsförbud under perioder då det regnat för lite och det uppstått vattenbrist. Läs artikeln som pdf.
Felicia Oreholm
Hållbarhetsstrateg bygg och fastighet