30 oktober 2019 När renoveringen av kraftverksdammen vid Hyltebruk står färdig våren 2020 har kraftverket fått en ny betongdamm med fyra utskovsluckor, två nya jorddammar och nio dammar är förstärkta. De nya dammarna ska klara att kontrollerat avlasta ett 10000-årsflöde.
TEXT: FREDRIK LUNDBERG FOTO: CSABA PROKEC, ÄNGELHOLMS GEODENSI
När dammluckorna i Hylte kraftverk öppnas så ska de klara att avbörda 430 m3 i sekunden. Det vore nog en mäktig och dramatisk syn, men den lär ingen få se. En sådan nederbörd inträffar statistiskt sett bara en gång på 10 000 år. Så stora marginaler krävs nämligen för en klass B-damm, ett dammhaveri kan leda till stora regionala och lokala konsekvenser eller störningar. Med sina 26 megawatt kan Hylte inte mäta sig med de stora kraftverken i Norrlandsälvarna, kärnkraftverk eller större vindkraftsparker. Men Hylte kraftverk i Hal- land, vid gränsen till Småland, är det största i Nissan och har en fallhöjd på 63 meter i det annars inte så dramatiska landskapet utmed Nissastigen. Nedströms ligger bland annat Halmstad.
Vart 15:e år är det fördjupad inspektion, och när kraftverksdammarna i Hylte inspekterades 2009–2010 upptäcktes allvarliga fel både i betong- och jorddammar. Statkraft som nyligen tagit över efter E.ON/ Sydkraft beslöt då att investera i dammsäkerhet bland annat genom att bygga två nya jorddammar 300 respektive 70 meter långa och en ny betongdamm för att ersätta den hundra år gamla jorddammen. Samtidigt förstärks nio andra dammar runt magasinet, som rymmer 2 miljoner m3 vatten. Utskovsluckorna avbördar drygt 100 m3/s vardera.
Hela projektet är kostnadsberäknat till 380 miljoner kronor för nya och förstärkta dammar, luckor, instrumentering med mera. Den nya jorddammen är en av de största posterna. Det är unikt för det byggs nästan ingen ny vattenkraft i Sverige.
Hösten 2019 är allt nästan klart, men för- historien är lång. De första dammarna byggdes 1906. Det nuvarande kraftverket och den konstgjorda sjön byggdes på 1980- talet av Sydkraft som sedan blev E.ON. 2008 sålde E.ON sin vattenkraft till norska Statkraft. Utredningen om säkerhetshöjande åtgärder startade 2010, berättar Statkrafts projektledare Monica Engman.
– Det som var drivande var dammarnas status, säger Monica Engman. Initiativet till upprustningen kom från Statkraft själva. Den gamla jorddammen, åtta kilometer ovanför kraftverket, var helt utdömd, säger biträdande projektledaren Robert Torstensson. Den nya byggs nedströms för att man ska kunna arbeta torrskodda – i alla fall för det mesta.
– Men rätt som det är måste man spilla, säger Robert Torstensson. Ungefär tio veckor har arbetet hindrats av spill, då man givetvis får avbryta.
– Där finns säkerhetsaspekter. Man måste hela tiden vara på den säkra sidan när det gäller slänter och schakt och stabilitet. Det får ju inte hända någonting. Det skulle bli katastrofala följder vid ett dammbrott. Börjar det komma vatten är det svårt att få stopp på det.
–Spill kan hända när det regnar mycket eller man har höga flöden uppifrån. Det finns givetvis en beredskapsplan säger Monica Engman. Tätkärnan i dammen består av morän, en avlagring av blandad sten, grus och lera, i detta fall med en finjordfraktion på minst 15 procent. Det är de minsta partiklarna som är tätast. Den omges med filtersten, grovfilter och finfilter av grus. 
Filtren ska dels förhindra att finjorden transporteras bort dels dränera vatten, förklarar Robert Torstensson. Moränen hämtas från Ljungby 10 mil bort, och filtermassorna ca 2 mil från arbetsplatsen. Det är ungefär 16 000 m3 morän och 12 000 m3 filtersten av olika slag. I dammens tätkärna används enbart naturgrus, inte kross. Kross används i stödbankar.
– Naturgrus ska vara bättre i jorddammar, det håller sin form bättre och är beständig säger de som har koll på jorddammar, enligt Robert Torstensson Den gamla jorddammen är riven och de massorna används på plats. Den ena nya jorddammen blir klar under oktober. Den andra blev klar i december 2018. Dammsäkerhet bygger inte bara på byggteknik. Det finns också ett antal instrument som övervakar. Flödet mäts med Thomson överfallsmätare.
– Ändras flödet är det en varningsklocka, säger Robert Torstensson.
– Man följer trenderna på flödet för att upptäcka eventuellt ökat läckage i dammen, det ändras ofta i samband med nederbörd och så vidare utan att det är något, till- fogar Monica Engman. Temperatur mäts med fiberkablar. Sättningsrörelser med mäts med peglar.
– Man mäter också porvattentryck, så man ser att dräneringen fungerar, fortsätter Robert Torstensson. All denna instrumentering syftar till att ge förvarning i god tid om dammen på något sätt degraderas. Kraven på instrumentering styrs av dammklassningen. Dammklassning och dammsäkerhet styrs av ett regelverk som togs fram av branschen under 1980-talet. Det är också branschens Riktlinjer för kraftföretagens dammsäkerhetsarbete (RIDAS) som styr länsstyrelsens tillsyn.
– Länsstyrelserna är tillsynsmyndighet för dammsäkerheten i Sverige, med stöd av Svenska Kraftnät som är tillsynsvägledande myndighet och ger ut vägledningar och liknande. Lagstiftningen gällande dammsäkerhet i Sverige är inte detaljreglerande, utan mera övergripande, det är dammägaren själv som ansvarar för att dammar är säkra, säger Finn Midböe på HydroTerra Ingenjörer i Karlstad, en ledande konsultfirma inom dammsäkerhet. När det gäller de flöden som större dammar byggs för att kunna hantera finns en väl etablerad metod, som tekniskt är ganska komplex men ska resultera i ett beräknat högsta flöde med mycket lång återkomsttid, bortom 10 000 år. I Hylte ska alltså dammarna inte bara återställas. Avbördningen (spill genom dammluckorna) ska öka från 200 till 430 m3 per sekund, anpassat för beräknat högsta flöde. Ett 100-årsflöde, en tidigare norm kräver bara 170 m3 per sekund. Medelvattenföringen är 24 m3 i sekunden och kraftverket tar max 50 m3 i sekunden, så dimensioneringen för höga flöden är väl tilltagen.
HAR DETTA TAGIT HÖJD ÄVEN FÖR KLIMATFÖRÄNDRINGAR?
Metoden innebär att dammar dimensioneras för att hantera extremväder med god marginal för osäkerheter i beräkningar och indata. Branschen har tillsammans med bl.a. SMHI har tittat på vilken betydelse klimatförändringarna har för dimensionerande flöden, och där finns en påverkan som varierar över landet, men riktlinjer för beräkningarna har inte ändrats. Klimatförändringarna ingår som en osäkerhet bland andra, förklarar Finn Midböe. Dammen byggs för att hålla i hundra år – inte tio tusen år – påpekar Robert Torstensson. En av svårigheterna i dammbygget är berget under.
– Vattendrag går ofta där det är dåligt berg. Anledningen till att det har blivit en å eller älv är väl att där har berggrunden varit lite sämre, säger Robert Torstensson. Så även i Hylte, där berget varit lite sämre än man trott innan. Man har fått injektera mikrocement (anläggningscement) upp till 9 meter ner för att stabilisera.
– Tyréns har varit byggledare för injekteringen och NCC huvudentreprenör för dammbyggnad. Båda har också fungerat som bollplank, säger Monica Engman.
Robert Torstensson har tidigare varit på NCC så han har en fördel i att redan kunna deras kalkyl- och byggekonomisystem. Han har, under Monica Engman, ansvar för ekonomin inom byggdelen av projektet. ÅF har varit byggledare för jorddammen och bevakat kvaliteten. NCC är entreprenör för betongdelen, Maintpartner för mekanik och IETV för el.
Vad gäller just jorddamm har det varit krävande att jaga rätt på all kompetens.
– Vi har projektmedlemmar, både yrkesarbetare och tjänstemän från hela Sverige. De kommer från Boden i norr till Sjöbo i söder, säger Robert Torstensson. Budget och tidplan har hållits. Allt ska vara klart mars 2020. Det som återstår från oktober är att riva den gamla betongdammen och en del andra betongarbeten. Utskovsluckorna, de som ska kunna släppa ut 10 000-årsflöden, håller också på färdigställas. Dammsäkerhetsprojektet påverkar inte alls kraftverkets förmåga att producera energi eller effekt. Verket bedöms som lönsamt av Statkraft. Vattenkraft är extra värdefull för att den – i viss utsträckning – kan styras efter efterfrågan. Det kan kärnkraft, vindkraft och solkraft i stort sett inte och dessa kraftslag är därmed beroende av balanskraft.
– Generellt är vattenkraft reglerbar från noll till hundra procent, säger Anders Meijer på Statkraft Produktion i Sollefteå. Reglerbarheten i Hylte är inte alltid jättestor. Magasinen i Nissan är små och vattendomarna anger sänkningsgräns, dämningsgräns och minsta tillåtna tappning.
– Rivning var inte något alternativ, säger Monica Engman.
– Det har varit jättestort intresse, med mycket studiebesök från folk i branschen, säger Robert Torstensson.
DEN MEST NERVÖSA EPISODEN I PROJEKTET?
– Det var att bygga en temporär fångdamm inför rivandet av den gamla betongdammen. Fångdammar är lite speciella. Man bygger en damm ute i vattnet. Sedan ska man torrlägga på ena sidan så man ska få den tät. Det var ett kritiskt moment. Det gick åt många tusen ton för att den skulle bli tät. Vattnet forsade igenom ganska länge, säger Robert Torstensson
–Det är också en utmaning att riva betongdammen, för man vill riva i torrhet. Nu har vi rivit hälften, säger Robert Torstensson.
Fångdammen är en temporär jorddamm placerad uppströms om den betongdamm som ska rivas torrt. Då lade man bergkross i Nissan och tätade med morän på uppströmssidan. Tio meter vatten ska hållas borta med fångdammen och även med en spontdamm. Besiktningarna är löpande med den stora slutbesiktningen i mars/april 2020. När allt är klart i april 2020 så kommer ingen bemanning att finnas på plats i Hylte. Statkrafts driftpersonal i Laholm åker dit när det behövs, och gör kontinuerliga rondningar. Data går via satelit och paraboler mellan Hylte och Laholm. Hur mycket vatten som går genom turbinerna, eller vid behov spills, styrs från driftcentralen i Sollefteå.
Fredrik Lundberg
Frilansjournalist