24 september 2024 En svensk forskare, allierad med Tobaksindustrin, skrev en lärobok om miljömedicin, blev först att rapportera ”sick building syndrome” i Schweiz och blev sedan den mest citerade i WHOs rapport om ”Dampness and mold”. Här beskriver vi den världsledande svenska innemiljöforskningen och varför omstart behövs.
Text: Johnny Lorentzen och Gunnar Johanson
Kryllar Sverige av oförbätterliga husbyggare och förvaltare som inte kan ordna inomhusluft så människor slipper bli sjuka? Det kan verka så. Folkhälsomyndigheten rapporterar regelbundet att uppemot 20 % av svenskarna får akuta symptom inomhus. Utomhusluften blir tydligen kraftigt förorenad när den kommer in i byggnader och det beror främst på att byggnaderna har ”fukt och mögel”. Men vad man blir sjuk av förblir okänt och kan därför inte mätas. Befolkningen behöver ständig informeras om faran och samhället måste lägga stora resurser på att utreda byggnader och sedan renovera eller riva dem för säkerhets skull.
Vi menar att innemiljöforskningen har missletts av dolda agendor som medförde att tobaksrök och klorfenoler i bekämpningsmedel tonades ner eller förbisågs som orsak till lukt- och hälsoproblem medan först mögel och sedan fukt blåstes upp.
Sverige tar initiativet
Redan i början av 1980-talet blev Sverige världsledande i forskningen om dålig inomhusluft. Vi menar att det till stor del beror på att Sverige som första land förbjöd bekämpningsmedel baserade på klorfenoler. Dessa produkter hade just blivit en het potatis då man upptäckt att de innehöll höggiftiga dioxiner och dessutom gav upphov till dålig lukt. Svenska experter vid myndigheter beskrev klagomålen på lukt- och ohälsa som mögelrelaterad utan att nämna klorfenolerna och blev ledande forskare inom sjuka hus sjuka. Forskare i flera andra länder följde efter.
Allmänheten fick därmed inte veta att bekämpningsmedlen användes i nybyggda och nyrenoverade hus och förstod inte att det var klorfenoler som var roten till den elaka och smittande lukt som dök upp i början av 1970-talet. Lukten var i början obekant men institutioner och myndigheter som medverkat till att klorfenolerna användes i byggnader förklarade att den indikerade mögel. De illaluktande husen kom i folkmun att kallas ”mögelhus”. I Riksdagens öppna arkiv dyker begreppet upp 1981 tillsammans med typiska beskrivningar av lukt och psykosociala problem (se Riksdagens arkiv här).De luktande ”mögelhusen” blev ett samhällsproblem som ingen ville ta ansvar för och som föranledde många undersökningar, utredningar och uppmärksamhet i media, såsom t.ex. i Staffans Stollar.
Mögelhus blir sjuka hus
Begreppet ”mögelhus” nämndes ännu i statens offentliga utredning Att förebygga allergi/överkänslighet år 1989 men var då på väg att fasas ut till förmån för nyskapande engelska begrepp som var mycket diffusa, såsom ”sick buildings”, vilket var byggnader som exempelvis kunde lida av lukt på grund av ”mold” och ge människor ”sick building syndrome”. Experter vid svenska myndigheter var drivande i denna utveckling som innebar samverkan med utländska kollegor i nya internationella sammanhang. De främsta svenskarna var Thomas Lindvall och hans doktorand Jan Sundell som var med och startade ett ”Society for Indoor Air Quality Research” (ISIAQ), ett ”Academy of Fellows” för ett fåtal inbjudna, samt den vetenskapliga tidskriften Indoor Air.
Det finns flera andra kopplingar mellan tobaksindustrin och innemiljöforskare i WHO-rapporten och tobaksindustrins dokument. Bland de miljontals dokumenten kan man även hitta TV-framträdanden runtom i USA med Gray Robertson, en ledande amerikansk expert på ”sick building syndrome”, från tiden innan hans samarbete med tobaksindustrin blev känt (se exempel på The Internet Archive). Experten kunde med erfarenheter från sitt utredningsföretag berätta hur oerhört komplex inomhusmiljön är och att tobak fått oförtjänt mycket uppmärksamhet på grund av att röken kan ses med blotta ögat. Han tänkte kanske på klorfenolerna, som ju var osynliga. Klorfenolerna gav visserligen upphov till lukt men forskarna påstod att lukten indikerade ”fukt och mögel”. Det är ironiskt eftersom ”fukt och mögel” är precis vad klorfenolerna hade använts för att bekämpa under efterkrigstidens globala byggboom.
Truth Tobacco Industry Documents
1998 gjorde tobaksindustrin en överenskommelse med amerikanska åklagare som innebar att mer än 14 miljoner dokument, om industrins tillverkning, marknadsföring och politiska aktiviteter offentliggjordes. Många dokument handlar om forskning och hur den kan påverkas inifrån. En metod var att köpta forskare ifrågasatte forskning som påvisade risker med rökning, först aktiv rökning, sedan passiv. Tobaksindustrin hakar på
Tobaksindustrins hakade på, eller låg kanske till och med bakom den utvecklingen. Hursomhelst stödde tobaksindustrin forskningen om mögel och många andra miljöfaktorer som gjorde innemiljöområdet mer komplext och skapade osäkerhet. Syftet var att förneka eller åtminstone förminska betydelsen av passiv rökning för hälsan, för att därigenom motverka lagstiftning mot rökning inomhus. Ragnar Rylander, starkt kopplad till tobaksindustrin, blev först att rapportera ”sick building syndrome” i Schweiz, i en vetenskaplig tidskrift som nyligen startats av konsulter till tobaksjätten Philip Morris. Rylander fick stöd från tobaksindustrin, både dolt och via det numera nedlagda institutet Center for Indoor Air Research (CIAR) som de upprättat för att finansiera utvalda forskare via ombud. Svensken blev senare den mest citerade forskaren i WHOs rapport om Dampness and mold som kom 2009. Det är anmärkningsvärt då WHO några år tidigare använt honom som ett skolexempel på hur man identifierar forskare med kopplingar till tobaksindustrin, i rapporten The Tobacco Industry documents från 2002 (länk)
Svenska Träskyddsinstitutet anser att lukten beror på KP-Cuprinol
År 1994, när forskarna redan hade fasat ut begreppet ”mögelhus” och inkluderat det i den besynnerliga ”sjuka hus”-terminologin återkom Träskyddsinstitutet till frågan och hävdade i rapporten Lukt från impregnerat trä att lukten i ”mögelhus” berodde på träskyddsmedel, men enbart produkten KP-Cuprinol, vilken innehöll klorfenoler som inte längre användes. Några år senare lanserade Pegasuslab i Uppsala analyser av luft och trä för både klorfenoler och deras mögelluktande nedbrytningsprodukter, kloranisoler. Både Träskyddsinstitutet och Pegasuslab ansåg att luktutvecklingen visserligen krävde mögel men att mögelmängderna var mikroskopiska och det som framför allt behövdes var att det klorfenolimpregnerade virket utsattes för fukt… artikeln fortsätter, läsa hela artikeln som pdf här:
Johnny C. LorentzenDocent, innemiljöforskare
Institutet för miljöforskningsKarolinska Institutet
Gunnar JohansonProfessor toxikologi
Institutet för miljöforskningsKarolinska Institutet
